Henrik hämtade upp oss på flygplatsen och efter att vi lämnat av Frida i Kaverös begav vi oss hem till Lunden (där även jag bor numera). Vi firade med skumpa, jordgubbar, baguette och brie och strax slocknade jag gott i armarna på Henrik. Resten av veckan har jag mest ägnat mig åt att ställa tillbaka klockan igen (vaknar numera vid 9 istället för klockan 5 på morgonen), packa upp, träffa vänner och släkt och bekämpat svinkoppor. Ja, ni läste rätt, efter att ha klarat mig igenom hela tiden i Bangladesh och Indien med bara lite magproblem har jag nu fått svinkoppor, troligtvis från flyget. Lyckligtvis är de inte så många och de är snart borta igen.
Det är skönt att vara hemma igen och det känns faktiskt inte så konstigt och annorlunda som jag trodde det skulle göra. Det mesta är rätt vanligt, bara väldigt organiserat : P Däremot upplever man lite titt som tätt små skuldkänslor för hur bra man har det. Man stänger av vattenkranen under disken, blir inte irriterad när man går bort till tvättstugan och det är 5 minuter kvar på tvätten och använder ugnen med glädje!
Innan vi åkte från Bangladesh hade vi ett personalmöte på kontoret och alla som ville fick säga något om oss. Alla hade så fina kommentarer och det kändes sorgligt att man som en arbetskamrat sa ”skulle åka precis när vi lärt känna varandra”. Det bästa var nog en äldre kollega på ekonomiavdelningen som vi konstant stört med räkningar till pennor, papper och knivar och som inte i hela världen fattade vad vi skulle med det till. Han höll ett gulligt tal om hur han tyckte vi var lite koko i början, men när han sedan sett modellen blivit helt frälst. Ja, han använde inte det ordet men beskriv i stora ord hur fin den var och tyckte man skulle göra en glasbox till den och absolut inte skicka den till Luxemburg utan ha den kvar
.
Den otroliga modellen som faktiskt blev klar :)
Men, det är inte riktigt slut än. Frida och jag ska göra fyra informationsuppdrag nu när vi kommit hem, bland annat en fotoutställning på Frölunda Kulturhus (från 18 augusti) och jag jobbar på att få utställningen Friendship har i Europa till Karlskrona (Marinmuseet) plus så blev vi erbjudna exjobb och jobb under exjobb om vi ville det så vi får se! Dessutom vill runt 30 personer i Bangladesh komma på mitt bröllop så vi får väl se... De verkar inte bry sig så mycket om att det faktiskt inte är bestämt att jag ska gifta mig än, men så är också bröllopen väldigt viktiga i Bangladesh.
En kompis frågade mig när jag var i Bangladesh vad resan hade gett mig i lärdom och erfarenheter. Jag har inte svarat honom än, mycket för att jag inte riktigt vet. Jag har lärt mig massor, både om mig själv och andra, men det är svårt att sätta ord på det. Dessutom tror jag att en stor del av polletten kommer trilla ner nu när jag har kommit hem, i jämförelsen. Men ja, sammanfattningsvis finns det mycket att tänka på, som till exempel varför alla i Bangladesh är så glada trots en för de flesta sämre levnadsstandard.
Jag tänkte jag skulle försöka mig på en sammanfattning av Indien-resan, men först vill jag bara tacka alla som läst min blogg. Det var kul att så många hörde av sig med glada tillrop om den! Ett extra tack till er som skrivit ut den så att även den äldre generationen kunde läsa.
Indien var nog allt som man tänker att Indien är, men i våra ögon säkert mer organiserat efter Bangladesh. Det var varmt, intensivt och även det fullt med människor.
På två veckor tog vi oss från Mumbai via Aurangabad-Ahmedabad-Udaipur-Jaipur-Agra till Delhi. För att det här inte ska bli alltför långrandigt skriver jag fem meningar om varje ställe.
Resrutten.
Mumbai – En häftig, ganska västerländsk storstad med ett centrum som kändes som London, vilket kanske inte är så överraskande om man tänker efter om Ostindiska kompaniet. Flyget landade praktiskt taget på Dharavi – ett av de största slumområdena i Asien – som inte kunde misstas på sin storlek och mosaik av plåt och blå plast. I stan tittade vi på Taj Mahal Palace and Tower – ett fräckt hotell som påstods ha byggts av en indier när han inte blev insläppt på ett av de fina västerländska hotellen – Gateway of India och andra reliker från britterna plus Chowpatty Beach. Den hade varit mysig om det inte flutit så mycket sopor i strandlinjen. Avslutningen blev en trip till Elephanta Island i bukten innanför stan där vi såg på grott tempel – coolt!
Chowpatty Beach.
Mumbai skyline.
Aurangabad – Ännu häftigare blev det här när vi åkte ut till Ellora, ett ställe med inte mindre än 3 tempelgrottor från både den buddistiska och hinduiska tiden. De flesta var just grottor inhuggna i berget, men den största var verkligen ett tempel uthugget ur berget i ett stycke. Inte undra på att det hade tagit dem 200 år att färdigställa det. Stämningen var som i Indiana Jones och utsikten över landskapet var underbar. Eftermiddagen bjöd på en skrämmande busstur över bergen med mycket för lite kanträcken och för mycket trafik, vilket mina stackars naglar fick känna på.
En av de coola grottorna i Ellora.
Ahmedabad – Inte så mycket ett turistiskt ställe, vilket var väldigt skönt. Efter en första dispyt med en CNG-förare som försökte lura oss på morgonen (och vi blev sura och det skreks åt båda håll en stund) checkade vi in på ett lite mer lysigt hotell och njöt av stadens tempel och moskéer. Vi var också Gandhis ashram (gård) som ligger här och tittade på museet som finns där idag. Det flög omkring papegojor ungefär som sparvar och ekorrar som piff och puff hoppade upp och ner överallt. Fint och knasigt var också templet som hörde till Swaminarayan, en hinduisk sekt, där ledaren var 15 år.
Jalusi på en moské.
Det knaisga Swaminaryan-templet.
Gatuliv i Ahmedabad.
Udaipur – Här befann vi oss plötsligt i turistland och lyckades hitta ett ställe med pool : ) Upptäcktsfärden här utvecklades till en shoppingtur och vi fick jättefina inbundna böcker, väska och skor. De två stora sevärdheterna var palats, det ena av dem, the Lake Palace, sågs i Octopusy. Tillsammans med en tysk som jobbade för Wolkswagen i Mumbai försökte vi boka bord för lunch där men lyckades inte… vi var tydligen inte tillräckligt fina. Det andra palatset, stadspalatset, hade helt underbara gårdar uppe på sin höjd med fontäner och utsikt över landskapet.
Vadå, behöver vi flytta på oss?
Hennamålning hanns också med innan vi åkte vidare.
Jaipur – Den turistiga staden nummer ett på resan och det ställe där folk var som mest på oss och ville att vi skulle köpa saker, åka i deras rickshaw/CNG/van eller liknande alternativt guida oss. Vi räknade till 100 personer på en dag och det var något irriterande! Här försökte vi även gå på bio, men den indiska (o)logiken gjorde att man inte kunde boka biljett till föreställningen klockan sex vid halv tre så det blev inget. Istället gick vi på ayurveda massage och det var sååååå skönt! Även här hade de ett fint palats och ett ganska gammalt och stort observatorium
Observatoriets 47 m höga solur.
Agra – Vårt sista resmål och hem åt Taj Mahal, dit vi lyckades ta oss inte mindre än två gånger. Otroligt nog träffade vi nämligen in den enda helg på året då det är gratis att gå in : ) och ja, det var väldigt fint.
Klassikern.
Vi tittade även på Sikripur Fakri, en gammal övergiven mongolisk huvudstad uppe på en bergstopp. Där hade jag inte haft något emot att bo, bara det inte hade luktat så mycket fladdermus. Till sist var vi och hälsade på en organisation som arbetade mot att få bort de ”dansande björnarna” från gatorna - inspirerande arbete!
Sen till sist reste vi i 35 timmar innan vi till slut var hemma. Det är verkligen inget jag rekommenderar…
Tack än en gång för att du läst!
Många kramar Ella
