Workshop, system och en följetång hos läkaren

Hej!

Workshopen i måndags gick jättebra! : ) Eleverna var så duktiga och det gav oss jättemycket. Vi hade förberett genom att bygga två modeller över skolan och göra små märken med olika betydelser, exempelvis ’studera’ eller ’glad’. De fick studenterna sedan sätta på modellerna för att beskriva hur de såg sin skola. Efter det fick de också komma med förslag på förbättringar och sätta dit dem. Modellerna blev helt översållade med beskrivningar och förslag. Det är annat än att göra det i en svensk högstadieklass det!

Delen jag och Sofia basade över med pH-mätningar gick också bra, trots att ingen av oss hade gjort något sådant sedan högstadiet själva! Eleverna har inte så mycket praktisk undervisning på schemat så de tyckte det var jättekul och medan vi grävde upp jord och förberedde mätningen så pratade i en massa om allt möjligt. Mest fick jag svara på frågor om Sverige och eftersom ämnet på schemat var jordbruk så kom vi in mycket på det. De hade svårt att förstå att det fanns ett land där man inte kunde odla mango och där man inte hade sukuma wiki, en slags kål som är vardagsfödan här.




PH-mätning på G.


Resultatet av mätningarna visade att marken runt skolan hade pH 6, vilket är perfekt för odling! De jordbruksland de har, som de dock inte använder hade typ 8-9 så det var inte lika bra. Om ag nu kommer ihåg rätt så vill de flesta växter ha mellan 5-6,5 och mikroorganismer 5,5-6,5.


Det är alltid kul att bli fotograferad med en muzungo.


Dagarna därpå ägnade vi åt att analysera allt vi fått av workshopen. Bland annat skrev vi upp alla negativa och positiva saker som tagits upp och gjorde sedan ett system för hur de påverkar varandra. Dvs. en slags karta som visar vilket problem som förvärrar ett annat och vilka positiva saker som skulle kunna vara lösningen. Allt gjordes på post-it lappar som sattes upp på väggen i vårt ”kontor” (Sofias rum) och när vår lärare, som är en skön norsk arkitekt, kom in utbrast hon ”Åh, det ser ut som en höststorm!”.

Igår var vi även på tågstationen här i Kisumu för att kolla upp om det skulle gå att åka tåg tillbaka till Nairobi. Det ska vara något alldeles extra så det hade varit kul att göra det. Hastigheten på 30 km/h känns också mycket bättre än den på vägarna ibland … : P Stationen var helskön, övervintrad från 50-talet och väldigt brittisk. Knasiga och udda skyltar hade den också som ni kan se nedanför.






Därtill har veckan tyvärr inneburit en del magproblem… som jag verkligen börjar tröttna på. Igår var jag hos en läkare för 4:e gången sedan vi kom till Kisumu! Jag skickades iväg att göra diverse test, bland annat för salmonella. Resultaten kommer på måndag så vi får se hur det går… Som tur väl är sjukdomen inte så jobbig som förra gången, jag blir mest trött, men det räcker när man jobbar varje dag. Så till förstagångsupplevelserna kan nu också läggas att jag någon gång i mitt liv fått dropp och en kapsel att svälja som medicin.

Det nästa som händer är att vi imorgon ska börja klura på två utställning som vi ska ha, en här i Kisumu på torsdag och på FN i Nairobi nästa tisdag. Återkommer med lite bilder från det efteråt!

Kram på er alla!

Förstagångsupplevelserna haglar

Hej!

Sedan jag kom tillbaka från safarin har jag haft en vecka full av förstagångsupplevelser. Vad sägs om att ha förberett jord för plantering med en jembe, arbetat en dag på en marknad i ett slumområde (med att göra pommes!) och lagat ugali hemma hos vår kompis Kevin?

Det började i tisdags med en dag på skolan där vi fick hjälpa till med lunchen till de 250 eleverna. På menyn stod ris och bönor och det var verkligen ingen liten risgryta kan jag säga. Det hör inte alltid till vanligheterna att skolor här serverar lunch, men den vi arbetar med gör det. Eleverna får ta med sig tallrikar och muggar själva hemifrån och maten lagas i ett plåtskjul bredvid skolan av två kvinnor varje dag. Eleverna får också gröt på morgonrasten. Det blev otroligt varmt i det lilla skjulet, vars skorsten inte var så bra. På två timmar steg temperaturen hela 10 grader!


Maten som serverades, det var riktigt gott : )



Bambakö


När vi var på skolan var det också några elever som höll på att förbereda en liten jordplätt att så bönor på och de tyckte det var superkul att se att en vit människa också kunde hugga i lite.


Jag i full fart med jemben.


Nästa dag hade vi något som kallas för ’household system reading’ där jag och en tjej som heter Angelica fick följa en kvinna som sålde pommes frites på en marknad under en dag. Vi fick första komma hem till henne där hon, man, fyra barn och hennes syster bodde på 28 m2. De hade ett vardagsrum, ett sovrum och ett kök i ett hus som var byggt av jord med plåttak. Det var förvånande rent och fint där inne om man jämförde med soporna m.m. som fanns utanför. Tror att just det är ganska karakteristiskt för slumområden om jag dömer av det lilla jag sett.

Sedan fick vi följa med och hämta vatten och gå till marknaden. Där lämnade vi vattnet och lite olika kärl innan vi tog bodabodas, cykeltaxis, till en större marknad och köpte en halv säck potatis. Väl tillbaka inskaffades olja och ved och sedan var det bara att börja skala potatis. Jag trodde att jag skulle ha världens träningsverk dagen efteråt efter att ha skalat jag vet inte hur många potatisar med en väldigt slö kniv, men det var faktiskt ok. Troligtvis betydde vi bra business för kvinnan för många tyckte det var kul att vi var där.


Jag och Angelica skalar potatis



Pommes frites på G


Imorgon ska vi ha en workshop på skolan vi arbetar med. Det ska bli kul och intressant, speciellt eftersom jag och Sofia ska leda en grupp som ska mäta pH-värdet i jorden. Senast vi gjorde pH-mätningar var nog i klass 7 : P.

Kramar till er alla!

Safari i Masai Mara

Hej!

Nu är jag tillbaka från vår lilla semester. Det har varit helt underbart, nästan lite för bra. Första dagen skumpade vi i en bil ganska mycket innan vi kom fram till Basecamp (det är något fel på vägen när det går bättre att köra bredvid). Väl framme fick vi en supergod lunch som vi avnjöt med zebror betande i närheten eftersom vårt boende låg precis på gränsen till nationalparken. På eftermiddagen körde vi en tur på savannen och fick se det vackra landskapet och redan då en massa djur. Hade aldrig trott att de skulle vara så många! De var också så bra kamoflerade att man nästan kunde köra rakt på dem innan man insåg att ops, här ligger ett lejon. Trötta gick vi sedan och lade oss i våra tält som stod på träplattformar och somnade till naturens ljud, som även om det lät som bara den var lugnande och ’tysta’ jämfört med stan.


Geopard.


Kvällsbild

Nästa dag bjöd på en morgontur där det bästa var en lejonfamilj med hur söta ungar som helst. På samma tur lyckades vi också få se den svarta noshörningen som är den som är svårast att se av ’the big five’ eftersom det bara finns ett 80-tal kvar i Mara. Även den här dagen åt vi god lunch. Världens överraskning fick Lisa och jag när vi sedan kom tillbaka till vårt tält för vi hade haft besök – av en babian! Vi hade låst tältet med två hänglås, men han var tydligen väldigt hungrig för han slet sönder blixtlåset. När vi kom sprang han iväg men det var totalt kaos inne hos oss. Han kom iväg med mina passionsfrukter och nötter, en bit av mitt schampo (kan inte varit speciellt gott), Lisas resorb och en panodil. Stackarn kan inte ha mått speciellt bra sen så han fick nog sitt straff.


Tålmodiga lejonmammor.

På kvällsturen fick vi sedan se en leopard och det gjorde hela listan med de fem komplett – lejon, buffel, elefant, noshörning och leopard. Leoparden var jättegullig. Inte alls så stor som jag tänkt mig och väldigt gosedjurslik. Lite stolt blev jag också eftersom det var jag som lyckades se den bland buskarna när vi nästan gett upp.

I söndags åkte vi från Basecamp till ett annat camp kallat Wilderness. Det låg i ett konservat utanför nationalparken, vilket betydde att vi i princip var ensamma med djuren. Det fanns fem rum på en kulle med utsikt över savannen så det var jättefint. Där gick vi en promenad på savannen med en massaiguide som visade oss alla de små sakerna som man missar när man åker bil. Igår var vi sedan uppe med tuppen (eller vad de nu har för fågel på savannen som vaknar tidigt) och tittade på soluppgången innan vi skumpade tillbaka till Kisumu. Vi är alla toppennöjda och jag rekommenderar verkligen att åka på safari om man är i närheten av Mara/Serengeti.


Vår utsikt i Wilderness

Idag har vi sedan gjort ett studiebesök (på vår lediga dag… fy oss). Det var jag och Frida som följde med en av våra gamla lärare till ett vatten och sanitetsprojekt i ett slumområde här. De håller i princip på att bygga upp sitt eget vattennät. Tydligen arbetar kommunerna här i Kenya väldigt mycket med olika frivillighetsorganisationer i samhället för att implementera projekt som annars tar lång tid att få till (och där pengarna inte riktigt hamnar där de ska). Det verkade vara ett bra initiativ och intressant nog innehålla mer direkt demokrati än hemma. Vi tittar lite på vattenfrågan just nu eftersom det är en av de stora utmaningarna att lösa för att få till odling på skolan. Som en av våra kontakter sagt ”Allt kan växa i Kenya om man bara har vatten”.

Kramar på er! Hörde att ni fått plusgrader nu – skönt!

Fullspäckad vecka

Ojojoj! Det har verkligen varit en späckad och spännande vecka! Det har varit ett viktigt möte i staden med Mistra Urban Futures där Chalmers är inblandat och vi har fått hänga med lite på några hörn. Dessutom har det bjudits på studiebesök hos MICH i Maseno, en frivillighetsorganisation som Erikshjälpen sponsrar.

Allt började i måndags då vi fick vara med på öppningen av det viktiga mötet och sedan ägna eftermiddagen åt att visa Chalmers rektor och vice rektor vad vi gör i vår kurs. Min och en annan grupp fick dessutom vara med på en guidning kopplat till den skola som vi gör våra projekt med. Det blev en promenad med rektorn och oss genom Nyalenda slumområde. För mig som varit sjuk innan var det kul att äntligen få se alla tomter och delar av projekt som organisationen som har skolan håller på med. Friends Pioneer heter de om ni vill kolla upp lite mer. På kvällen blev det sedan fin middag på Kisumu Hotel.

På tisdagen var vi på skolan och träffade inspirerande lärare och letade mätutrustning i affärerena i Kisumu. Det är inte lätt när man vill testa jordmånen här kan jag säga. PH gick att fixa ganska enkelt, men när vi frågade om annat så bara kollade de konstigt på oss. Hoppas vi kan leta fram sakerna med lite efterforskningar för tanken är att det ska bli en workshop med eleverna på skolan!

På onsdagen satte vi oss i en buss till Maseno där vi skulle träffa pastor Vincent. Efter att blivit upphämtade african time (väntade nog 30 min :P) hade vi en väldigt bra dag. Orgnisationen arbetar mycket med barn, ungdomar och HIV-smittade och försöker hjälpa dem ur fattigdomen genom odling och djurhållning. Vi fick titta på deras center där de hade en exempelgård och lärde oss en massa nyttigt! Till exempel att saker växer väldigt mycket snabbare här! Passion ger till exempel frukt efter bara 6 månader!


På MICH-centret

Efter det fick vi också åka med ut och träffa några av de grupper de arbetar med. I Afrika gillar man besökare så det blev både dans och musik och skratt – mycket trevligt! Frida och Sarah som också var med fick dessutom två kransar som present. Det såg precis ut som julgranspynt så det kändes lite konstigt när de hängdes runt halsarna i strålande solsken. Det var annars en inspirerande eftermiddag och när i till slut var på väg hemåt var solen på väg ner. Det gjorde marken om möjligt ännu mer röd och den riktigt glödde i kontrast till det gröna runtomkring – vackert!


Sarah får en krans... eller juldekoration


En typisk bild av landsbygden i området

Idag har vi presenterat våra projekt för de viktiga personerna på Mistra och det gick rätt bra. Eftermiddagen bjöd sedan på tvätt på takterrassen och förberedelser för imorgon då vi tidigt på morgonen sätter av mot Massai Mara! Så förhoppningsvis har jag bilder på ’de stora fem’ nästa gång vi hörs!

Ha en trevlig helg!

I Kisumu

Hej allihopa!

Hoppas ni inte tror att jag dött! Det har bara varit en mängd av problem i följd… Det började med ingen el, sedan kom ingen dator (inlåst på föreståndarens kontor) och sedan kom magsjuka gånger 2 : ( Nu är jag på G igen och tror att magen kommer klara sig också!

Sedan sist har vi kommit fram till Kisumu vid Viktoriasjön som är mycket varmare än Nairobi. Om Nairobi var svensk sommar är det här Medelhavsområdet när det är varmt där. Staden har ca 600 000, men centrum känns mindre än i Karlskrona! Det är mycket för att ’centrum’ är det centrum som engelsmännen lämnade efter sig och många byggnader har några år på nacken. Utanför det finns det som en ring av slumområden runt staden och där bor väldigt många. De är dock inte alls som Kibera som jag berättade om förra gången. Där är det bara plåt så långt ögat ser och inte ett uns grönt, men har känns det lite som att vara i en nedgången landbygdsby. Ni kommer säkert få se och höra mer om de områdena för det projektet jag och några andra bestämt oss för att arbeta med handlar om en skola i ett av dem! Vi ska arbeta med en ’secondary school’ i Nyalenda (söder om centrum) kopplat till odling och självförsörjning.

Själva åkturen i buss mellan Nairobi och Kisumu var rätt häftig. Vi fick åka genom den mäktiga Rift Valley som bjöd på utsikten som ni ser här nedanför. Väl nere i dalen betade zebrorna bredvid vägen om rådjuren gör hemma. Coolt! Vid Nakuru fick jag sedan en skymt över skön med några av dess kända flamingos. Kericho bjöd på teodlingar som vida slog de i Bangladesh i sin organisation. Det var te överallt ett slag och sedan byttes fältet plötsligt ut mot en grupp vita hus för arbetarna och så kom det te igen. Så gick det hela om och om igen ett par gånger.


Rift Valley

Innan vi åkte hit fick vi besökt en Massaimarknad i Nairobi, där jag köpte ett par mycket fina, självklart blåa, skålar. Det har också hunnit bli lite tyg och halsband, dock inte från just den marknaden utan här i Kisumu. Här har vi sedan tittat på staden, besökt universitetet Chalmers samarbetar med i Maseno, tittat på hur man kan göra produkter av vattenhyacinter med mera. Just vattenhyacinterna är intressanta för att de sprider sig som en löpeld över sjön just nu. Någon smart person introducerade dem i sjön för ett tag sedan och de tog sedan över och skapar nu en stor obalans i ekosystemet. Det är en stor oro för fiskarna som kan skäras av från stranden om vattenhyacinterna ligger i vägen. De flyter på ytan så man kan inte heller beräkna vart de kommer vara. Kvinnogruppen vi besökte tar upp dem och gör en slags rep av de starka fiberna. Av repen flätar de sedan korgar, stolar och allt möjligt. Jättefina grejer som såg ut lite som råttingstolarna hemma.


Rep av vattenhyacinter.


De färdiga produkterna.

Tvärt emot vad jag väntade mig finns det knappt en enda mygga här och jag tror faktiskt inte jag har fått ett enda myggbett på de 2,5 veckor som gått! Har inte heller sett några äckliga små kryp i vårt rum så jag är väldigt nöjd : ) Jämfört med Bangladesh är det fortfarande lyxigt alltså, även om Kisumu skiljer sig rätt mycket från Nairobi.


Utsikten från vår takterass mot Viktoriasjön.

Jag har också hunnit få en något annorlunda frisyr som ni kan kika på nedan. Trodde inte det var möjligt men nu har jag ännu mer hår än innan : P



Veckan som kommer bjuder på mer projektarbete och på fredag får vi några dagar ledigt och då blir det safari i Massai Mara! Det längtar jag till!

Hoppas allt är bra hemma och att ni har fått plusgrader till slut!