Tillbaka i Nairobi och på väg hem

Hej allihopa!

Tiden har gått väldigt snabbt och nu sitter jag här i Nairobi igen. Väskorna är packade och nu återstår bara en lunch på stan med vår kompis Kevin innan de sista fyra ger sig av hem mot Sverige.

Våra lediga dagar var väldigt sköna! På lördagen hälsade en del av oss på hos Kevins föräldrar ute på landet som hade bjudit in oss på lunch när de fick höra att vi var i Kisumu. De bodde väldigt fint med utsikt över Viktoriasjön i fjärran och stora ytor att odla på. Efter en rundvisning satt vi i skuggan och latade oss innan vi fick en rejäl lunch med jag vet inte hur många rätter. Först serverades vi, sedan männen och till sist kvinnorna. Vid den tiden på dagen hade vi också blivit ganska många på gården för det droppade in släktingar och grannar stup i ett för att hälsa på besökarna. Besökare är en välsignelse här och den ska man dela med sig av.



Kevin med korna.




Lunchen.


Det var intressant att se att husen på gården stod precis som de gör enligt luo-traditionen. Luo är den stam i Kenya som bor runt Kisumu och traditionellt sett har man haft flera fruar. Det är bara de sista kanske två generationerna det har börjat ändras, så Kevins farfar hade till exempel fem fruar. På gården hade då varje fru ett hus och de var placerade speciellt efter vilken fur i ordningen man var. Det fanns också ett speciellt hus för mannen, för barnen osv. När vi sedan skulle gå var pappan och mamman också tvungna att officiellt låta oss gå, även om vi var Kevins gäster.



Kevins farfars hus.




Det nya huset.


Väl tillbaka i Kisumu (efter ett matatu-rekord på 24 passagerare) besökte vi en av lärarna från skolan på kvällen. Hon bodde i ett av stadens slumområden och rummet påminde mycket om studentrummen hemma. Som ensamstående tjej och ganska nyexaminerad från college så hyrde hon ett rum med kök. Där fanns en säng, ett bord, två pallar och naturligtvis en TV, dvd och cd-spelare. Vi fick gott te och satt och snackade och utbytte musik innan vi till slut tog oss hemåt.

Söndagen gick åt till att packa och på kvällen rullade vårt tåg ut från stationen. Vaggad till sömns av de 30 km / h som tåget gick så somnade vi alla snabbt. På morgonen vaknade vi av Nairobis kyla (säkert 20 grader) och tog alla på oss tjocktröjor. Det är lite så man undrar hur man kommer att kunna njuta av våren hemma, men jag hoppas på snabb anpassning när jag kommer hem. Tåget gick också rakt igenom Kibera på vägen in till Nairobi och det var först då jag förstod hur stort det verkligen är. Det tog säkert 10 minuter att ta sig igenom.

Igår hade vi sedan vår utställning på FN här i Nairobi. Den var ganska stel och inte så mycket folk, men en kille tyckte så bra om vårt projekt att han vill skicka det till en studentutställning i Kina och det hade ju inte varit helt fel : P Efteråt hade vi avslutning med middag hemma hos en av våra lärare som bor här i Nairobi vilket var väldigt trevligt. God mat (ost!) och trevligt sällskap. Sedan började folk droppa av och nu är vi som sagt bara 4 stycken kvar. Vi ska snart gå ut på stan för en sista lunch och sedan bär det av hemåt igen så ses där allihopa!

För er som vill kolla lite på vårt projekt så är det här planscherna vi hade på FN. Ingen lysande kvalité jag vet, men håll till godo! När vi kommit hem till Sverige fortsätter vi med projektet till början av juni då det ska vara klart och lämnas in.

Gettin' down to business

Hej!

Vilken bra vecka det har varit! På söndag åker vi från Kisumu så dagarna har varit fyllda av arbete och det har hänt en massa kul saker. Det och antibiotikan jag tar (ja, en ny kur…) gör att jag är trött så nu ser jag fram emot två lediga dagar : )

Det första roliga var utställningen som jag nämnde förra gången jag skrev. Den gick av stapeln igår och det var så mycket folk! Vi hann knappt hänga upp planscherna innan frågor och kommentarer kom från de förbipasserande. Vi stod i en park mitt i staden vilket gjorde att väldigt olika besökare kom, från gatubarnen till borgmästarens representant. Också några av eleverna från skolan vi arbetar med och rektorn kom och det var kul att se hur stolta eleverna blev över att deras skola var med på utställningen. Det var varmt och soligt så efteråt var alla i klassen helt paff. Vi orkade dock fortfarande ta oss till Imperial Hotel, som nog är stans tjusigaste ställe av stilen att döma, och fira med god middag tillsammans. Regnet öste ner utanför för regntiden är här nu. När vi skulle hem bokstavligen sköljde det över mina fötter när det forsade ner för backarna!



På utställningen




Några av eleverna och rektorn på utställningen


Idag har vi sedan varit på skolan och planterat första steget på deras odling/trädgård – en banancirkel! Det är en smidig idé som kommer från permakulturen (om ni vill veta mer kolla på www.permakultur.se). Vad man gör är att man gräver en grop som man sedan lägger trädgårdskompost i. Runt den gör man en vall av jord som man planterar banan och andra grödor i, till exempel citrongräs och sötpotatis som i vårt fall. I mitten kan man sedan hälla allt sitt gråvatten som då återanvänds och fixar fin gödning åt växterna. Sötpotatisen är en marktäckare så den håller fuktigheten uppe i jorden.

Vi hade en sådan rolig morgon när Josef, som leder Friends Pioneer som har skolan, ringer Sofia. ”Jo”, började han, ”det är så att jag är på skolan och jag vet inte hur men eleverna och lärarna har redan gjort en banancirkel. De köpte plantor igår och när jag kom hit imorse stod den här.” Eftersom lärarna varit superentusiastiska om att göra en tänkte Sofia att, ja det kan väl vara sant. Men så kom det ”Haha, din dumma sill jag kan lura dig vart jag vill” på svenska från Josef! Och då insåg Sofia att det ju är 1:a april idag. Men, historien fick en twist till för när vi och Josef kom till skolan hade de faktiskt börjat ändå! Det hade gjort hela grovarbetet och grävt gropen till mitten av cirkeln. Så allt vi behövde göra var att plantera plantorna och fixa till gropen i mitten med kompost. Eleverna var så engagerade i arbetet att vi knappt behövde göra någonting. Det känns som att det faktiskt kan hända många bra saker med projektet här och snart! Superkul!



Platsen för cirkeln, nära vattenkransn och köket som är i byggnaden som skymtar.




Lite skitig blev man




Citrongräs




Sötpotatisen åker i

Sedan sist har jag också slagit personligt tuctuc-rekord med 10 personer i en tuctuc och förvånats över hur populär Obama är här. För er som inte vet är hans familj ursprungligen från Kenya och uppenbarligen inte så långt från Kisumu. Många här är väldigt stolta över honom och man kan till exempel gå och ta kort ’tillsammans med honom’ i fotobutikerna, köpa idoltavlor och annat. Och ni vet väl att Obama står för Originally Born African Managing America.

Nu ska vi njuta av två lediga dagar i Kisumu innan vi tar tåget till Nairobi på söndag kväll. Kram!