Touchdown Dhaka

Från igårkväll, första kvällen här:

Hej allihopa!

Just nu ackompanjeras mitt skrivande av bruset från fläkten ovanför mitt huvud, tuten och ringklockorna från trafiken utanför och min granne böneutroparen. Jag har landat i Dhaka, Bangladesh huvudstad och hem åt lite mer än 10 miljoner människor.

Jag har definitivt inte hunnit smälta något av alla de intryck jag redan fått, men här kommer en glimt av mina första timmar i landet som kommer vara mitt hem de närmsta fyra månaderna.

Trötta och sega efter ca 20 h flygning Göteborg-London-Delhi-Dhaka ställde jag och Frida oss i en lång passkö på flygplatsen. De första myggorna surrade runt oss och vi försökte lite smidigt undvika dem. Ingen annan verkade bry sig nämnvärt. Väl framme vid disken blev de lite sura på oss för att vi inte kunde adressen till där vi ska bo utantill, vilket man skulle fylla i på ett inresepapper. Den ena kontrollanten sa att ”Men bara skriv Western hotell då” men det hade ju sett lite misstänkt ut att bo där i fyra månader så det kände vi inte riktigt för. Efter att vi ringt vår handledare här och visat att de väntade oss fixade sig dock allt smidigt.

Vi fruktade att våra väskor försvunnit på vägen för planet från Delhi hit flyttades fram tidsmässigt och plötsligt hade vi väldigt bråttom till gaten! Som tur väl var låg de där och väntade på oss så fint när vi kom. :)

Redan innan vi kommit ut i vänthallen såg vi en glad kille genom glasrutan, viftandes med en lapp med våra namn och pekandes vart vi skulle gå. Han lotsade oss sedan förbi alla som ville sälja saker, ut i solljuset och den 33 gradiga värmen.

Där väntade en bil med en förare som skulle ta oss till vårt hem för den närmsta tiden. Självklart togs våra väskor om hand och bars åt oss. Vad vi sedan kom ut i när vi lämnade flygplatsen var kort sagt ett organiserat kaos. Det fortsatte hela vägen till vårt guest house där vi bor så det verkar vara gängse regel här. Det är bilar, babytaxis, rickshaws och folk överallt och det tuttas och plingas hej vilt. Och tur är väl det, hur skulle de annars kunna hålla koll på var de andra befinner sig? Man tuttar liksom för att säga ”Här kommer jag, akta er så att jag inte kör på er” alternativt då ”Här kommer jag, akta så att ni inte kör på mig”. Det funkar väldigt bra. Inte för att jag kände för att köra själv direkt, men det var häftigt att se att när förarna själva kommunicerar med varandra behövs inga trafikljus.

Sedan kom vi då fram till vårt guest house där vi blev matade och nu har kraschlandat på våra sängar för att vila lite. Rummet är fint och vi har en schyst toalett med både badkar, handfat och toalettstol. Lyxigare än de flesta i det här landet har det och många av er andra praktikanter också skulle jag tro.

Jag hade tänkt ta lite foton från vår balkong och visa vad vi har för utsikt, men tydligen går solen ner vid kl 18 här och då går den verkligen ned. Vad som för bara en stund sen var en helt dagsljusbelyst gata var nu becksvart när jag tittade ut. Får se om jag kan göra något åt det imorgon innan jag lägger upp det här på nätet.

Kram på er!

PS kom hem i skymningen idag så det blev inga kort då heller... det kommer

Donera böcker?

Hej allihopa!

Har någon av er ett berg av pocketböcker där hemma som bara väntar på att få slängas? Släng dem i så fall inte! Donera dem istället till min resa :)

De kommer bli bra omhändertagna, speciellt på någon av mina alla dryga resor eller strömlösa hemmakvällar, och sedan få ett bra hem någonstans i Bangladesh eller Indien.

Så om det finns någon där ute som har böcker att avvara: Hör mer än gärna av er till mig! Om de är på svenska eller engelska spelar ingen roll.

Kram och tack!

Bokmalen utan mycket packningsutrymme

Hello! Amra Sweden theke shikkha safari eshechi.

Nu börjar bengalikunskaperna äntligen komma på plats :)

Efter en ansträngande första vecka med nytt alfabet och grammatik hit och dit (man kommer ju knappt ihåg vad tempusen heter på svenska :P) kunde Frida och jag bygga meningar (nästan) helt själva idag! Ett exempel är den ovan som betyder "Vi är här på studiebesök från Sverige." Andra bra saker att kunna säga är till exempel Hur mår du? - Apni kemon achen?, Vi båda är arkitektstudenter. - Amra dujonei arkitekter schatri. och Amar nam Helena - Jag heter Helena. Som tur väl är för oss går det att skriva ut ljuden med våra bokstäver, men gör man inte det ser det istället ut så här অমার নাম হেলেনা. Vackert!

Deras alfabet bygger på att de har en bokstav för varje ljud och följaktigen finns det t.ex. fyra olika d (mjuka da- och dha- samt hårda da- och dha-). Det är något förvirrande, men det går framåt och att läsa går ganska bra nu. Sen ska man bara förstå vad ljuden man formar betyder också :P

Extra komplicerat blir det av att vår lärare ibland har lite bengaliskt eller engelskt uttal på svenska ord. Ett praktexempel på missförstånd kom häromdagen när vi försökte tragla fram vad meningen আময়া আগামীকাল বিকেলে নয়সোপিং যাব betyder. Vi kom så långt som till Amra agamikal bikele noshopping jabo. vilket betyder Vi åker till ... imorgon eftermiddag. men sen tog det stopp. Vadå no-shopping tänkte vi. Inte säger man att man inte ska åka och shoppa imorgon eftermiddag. Efter att vår lärare sagt ordet 5 gånger och vi fortfarande såg ut som frågetecken sa han "ja, i Sverige" och då knäckte Frida nöten. "Jaha, Norrköping." Inte direkt vad man trodde man skulle hitta som ord med bengaliska bokstäver...

Men det är ändå häftigt hur långt man kan komma på en vecka med ett språk. Vi har tur och har fått en snäll och bra lärare i 'farbror bangla' från Bangladesh. Eftersom det bara är Frida och jag som läser bengali specialskriver han meningar åt oss som passar det som just vi ska göra under vår praktik.



Så här ser en dagstidning ut

Han bor också här på helgerna och snäll som han är erbjöd han sig att lära Frida och mig hur riktig bangladeshisk mat smakar och lagade mat till alla oss 15 praktikanter som är kvar! Vi fick kyckling i filmjölksås med lök o kryddor som kardemumma, kanel, nejlikor och ingefära. Till det var det ris med röda linser och grönsaker samt rostad lök. Det var väldigt gott så med maten ska vi nog trivas i Bangladesh!

Vi som var med och lagade mat fick också lära oss hur man egentligen ska koka ris och hur man gör butter oil :P Receptet ska komma snart om någon känner sig sugen på att prova hemma.

Kram på er!

Uppladdningen är igång!

Nu alla som frågat förväntansfullt är det dags - bloggen för min resa skall invigas! Håll till godo och hoppas ni tycker det är kul att följa mig under min resa!

Allt började för ca två veckor sedan när jag rullade in på stationen i Härnösand. Ironsikt nog är det nämligen så att för att komma till sydliga och varma Bangladesh måste man åka till norra och kalla Härnösand och först :P

Här har jag tillsammans med ett 30-tal andra goa praktikanter sedan dess haft det väldigt socialt och trevligt på Sida Partnership Forum. På dagarna har det diskuterats viktiga saker som demokrati, mänskliga rättigheter, PGU (Sveriges politik för global utveckling) och hållbar utveckling och på kvällarna har det varit allt från musikworkshops till feministiskt självförsvar, film och fest. Kort sagt en grym kurs med ett grymt gäng!


Till alla som frågat - jepp, det är ganska mycket snö :P

Sorgligt nog tog kursen slut i fredag och vi decimerades till ca 15 stycken, för vilka nu den andra utmaningen väntar - språk. För mig står det bengali på schemat och idag gick den första lektionen av stapeln! Igår var det enda jag visste om bengali att vän heter bandha (uttalas "banta") och att de skriver med väldigt vackra bokstäver. Efter en total genomkörare idag där vi gått igenom allt från alfabetet till uttal, verb, pronomen, viktiga ord m.m. så är hjärnan något trött, men förhoppnignsvis visare. Jag får väl lova att återkomma och briljera med mina kunskaper när veckan är slut och kursen är halvt klarad...

Men jag sitter inte bara i skolbänken här. Helgen har bjudit på såväl min bästa runda ever i bowling som en premiärtur i utförsåkning! Som den bleking jag innerst inne är så har jag såklart aldrig stått på ett par skidor i en lutning som är mer än 10 grader innan. Speciellt därför är jag ganska stolt över att jag bara hamnade på rumpan 1 gång under dagen. Det gick väldigt stakigt i början, tänk Bambi fast på snö, men sedan fick jag in stilen. Fick beröm av både Frida och Henrik att jag lärde mig snabbt :) och Henrik har visst redan planerat in Chamonix till nästa år...


Henrik i backen med Härnösand bakom


En Ella i backen

Hoppas det är bra med alla oavsett vilken del av världen ni är i! Hörs snart!