Skeppsvarv, takkonsert och annat

Snart har ännu en vecka gått och ibland kan man tänka att, hur mycket hinner jag med egentligen? När man jobbar 5-6 dagar / vecka går mycket tid till det. Men tänker man sen efter så har det hänt rätt mycket ändå. Som ett exempel har jag sedan jag skrev sist hunnit med en dag på Friendships varv ute i Savar, lärt mig vad en kolchi är och hur man säger problem på bangla, ätit frukost med ungkarlsgänget på kontoret och inte minst varit på en takkonsert med baulmusik.

Varvsdagen var en mycket varm dag då jag och Frida, tillsammans med Ayeleen, Runa och hennes man Yves åkte ut till Savar för att bygga upp utställningen i Luxemburg i 1:1 skala. Det gjordes så klart i bambu, som man använder till i princip allt här. Från fotoramar till byggnadsställningar och leksaker. Frida och jag provbyggde också ställningar som vi ska ha till utställningen och vi fick titta på vad snickarna där ute gjorde. Speciellt fint såg taket till en patam ut att bli.



Provbyggande. Väldigt mycket mer enkelt om man har två snickare som hjälper en med allt.



Patamtaket, som senare böjs halvcirkelformat och sätts ovanpå en träbåt.

Samma kväll mötte vi sedan 3 av ”springpojkarna” på kontoret på marknaden med massa inköpta grejer. Vi ska laga frukost imorrn sa de glatt, vill ni vara med? Sure, tänkte vi. Så nästa morgon blev det lyx då man helt enkelt bara kunde bänka sig vid bordet utanför dörren till sitt rum och bli serverad nybakade chapati och biff curry, vilket räknas lite som en lyxfrukost här. Normalt sätt äter de bara ris och grönsaker. Det visade sig att killarna inte bara käkar frukost ibland, utan även reser och gör lite andra saker. Mysigt, med tanke på att alla bor själva och som de uttrycker det annars ”måste kunna laga mat själva för vi är ju ungkarlar och bor inte hemma”.



Ungkarlsfrukost

När vi sprang runt på varvet insåg vi att vi behövde en kolchi, eller snarare de andra insåg det. Därav fick vi häromdagen även åka på jakt efter en sådan, som visade sig vara ett krus som man bär vatten i på landsbygden. Det intressanta med inköpet är att betalningen skedde / kilo kolchi... Försäljarna skrattade också gott åt oss när vi ville ha de buckliga (som såg mer använda ut).

I torsdags kväll var det planerat kladdkaka med glass tillsammans med Kristin som är praktikant på den svenska ambassaden här och hennes två kompisar på besök. Det blev det, men också dessto mer då vi fick följa med dem och ett gäng från den svenska ambassaden på en baulkonsert. Baul är typisk bangalisk musik och då det inte direkt finns ord att beskriva den med får ni här ett smakprov:



Baulmusik

Baul är tydligen både en slags religiös sekt och en musiktradition. Medlemmar är både vaishnana hinduer och sufi muslimer och man kan känna igen dem på deras speciella kläder och musikintrument (sant!). 2005 blev baultraditionen uppförd på UNESCOs lista “Masterpieces of the Oral and Intangible Heritage of Humanity”. Musiken är en typ av folksång med influenser av meditationssånger använda över stora delar av världen och hinduiska “bhakti rörelsen”. Musiken representerar en lång tradition av att predika mysticism genom sånger i Bengalen. (från Wikipedia)

Vad vi inte visste när vi åkte dit var att vi skulle bli hedersgäster på tillställningen som var uppe på en takterrass! De hade ordnat med både barnteater, baulmusik, mat och DJ efteråt. När vi kom fick vi jättefina blomsterkranser och så satte det igång. Barnen var väldigt duktiga, även om dramat de spelade var om befrielsekriget på 70-talet och det kändes olustigt att de skulle springa runt och skjuta m.m. Bland dem fanns två dansglada småkillar, varav den ena säkerligen är nästa Michael Jackson! Maten var god, om än väldigt full med chili...tur att vi fick vatten också. Efter ett tag av balumusik som mer och mer värmde upp publiken blev det spontansdans på scen av några. Fler följde och snart var det nästan ingen som satt ner utan alla dansade. Även vi!



Frida och jag i våra fina blomsterkransar



Spontandans med musikerna

Fredagen blev en återhämtningsdag med lite tid vid poolen på Nordic Club innan vi åkte till den botaniska trädgården med Kristin och hennes kompisar. Den var inte riktigt i klass med Göteborgs, men fina blommor fanns där några ändå. Bäst var ändå fladdermössen som plötsligt hängde ovanför huvudet på oss. På kvällen blev det ett restauragnbesök med samma skara där vi åt väldigt god indisk mat.



Fina och annorlunda blommor



Fladdermöss i mängder!

Och så till sist, vilket jag höll på att glömma, problemen. "Shomosha" är här ett väldigt användbart ord. Det finns "trafic shomosha, electricity shomosha, water shomosha, onek(=mycket)shomosha" (citat från en lokalanställd på svenska ambassaden).

Så, även om man jobbar hinns det med ganska mycket annat här nere.

Kram på er alla!