I torsdags kväll var vi på en italiensk restaurang och fick UNDERBAR mat. För mig pasta med kyckling och svamp i gräddsås. Ok, grädden smakade inte riktigt som hemma men ändå! Till det hade vi vin! Det var inte alls insmugglat som man kan tro, utan från vår handledare här. Jag blev något förvånad när hon frågade om vi ville ha lite vin när vi sa att vi skulle gå på restaurang. Här nere har jag inte en gång sätt någon dricka något med alkohol och det är också något som religionen tar avstånd ifrån så jag trodde det bara fanns ”under ytan”. Inte då, man kan dricka vin på de flesta finare restauranger, men eftersom de inte säljer det får man ta med det själv! På en del restauranger upptäckte vi också under helgen är det ok för utlänningar att dricka, men inte bengaler – konstigt arrangemang, det borde i alla fall vara lika tycker jag.
På fredagen hade vi sedan en dag av äventyr. Tillsammans med Lisette gav vi oss först iväg på en shoppingrunda – en shoppingrunda som innehöll mitt första någonsin inköp av en sari! Jag köpte dock bara en av de 2-3 delar som ingår i den, så ni får hålla er till tålls med en bild på mig i den tills jag har hunnit köpa resten också.
Därpå mötte vi upp Munir, Lisettes tolk. Tillsammans begav vi oss till Sadarghat, Dhakas hamn för flodbåtar på den lokala floden Buriganga. Vår korta promenad längs båtarna tilldrog sig mycket uppmärksamhet från försäljare och andra och vi fick många flycktiga vänner innan vi tillsammans hoppade ner i en liten båt och begav oss ut på floden (läs: klättrade över en båt och sedan ner i en annan extremt långsamt för att kunna balansera vikten och slippa ramna ner i den inte så trevliga sörjan nedanför).
Efter vi vant oss vid den lilla båten och våra nerver lugnat ner sig lite var båtturen helt underbar! Allt man såg var inte en underbar syn, men det hände verkligen saker överallt! Det var en del av staden som vi verkligen inte sett innan! De små båtarna som våran åkte i skytteltrafik över till andra sidan för 20 taka resan (2 kr) och större båtar plöjde genom fåran på väg ut mot större floder och kanske till och med havet. Någonstans låg det bambu som skeppats med hjälp av vattnet ner hit för att säljas och mitt emot tvättades och badades det för fullt. Mitt i floden låg skepp ankrade som tog upp skiten (bokstavligt) som låg på flodens botten, ett slags svart slam med alla möjlig typer av sopor i. Det transporterade de sedan längre ut i floden och använde som utfyllnad för att skapa mer land. Och mitt allt detta liv var vi dagens händelse. Alla hälsade och log!
Hamnen.
Munir, jag och Frida i båten.
Efter det blev det sedan middag på en mexikansk restaurang innan vi dog i våra sängar. Idag har Frida och jag sedan varit hemma hos vår bengli-lärares släktingar. De bjöd oss på lunch och vi träffa resten av familjen. Som de fina gäster vi var åt vi och männen först, sedan resten av familjen. Mycket för att vi nog inte fick plats vid bordet alla samtidigt. Maten var toppengod. Det var kichuri (ris och linser med kryddor), en slags potatisbullar med lök och grejer i, fritterad aubegin, fisk, kyckling OCH kött. Till efterrätt var det något liknande vår risgrynsgröt, men sötare och inte så fast. Även det väldigt gott. Efter maten släpade både Frida och jag oss till soffan för te – det var länge sedan vi var så mätta!
Kvällen bjöd på ett inköp av 3 bollywood-filmer för 8 kr. Det får bli förströelsen i veckan när vi är trötta efter jobbet.
Har också insett att vi nu är förbi halvtid här i Bangladesh och snart på hela resan. Känns som det har gått både fort och långsamt, men det brukar det ju när man reser så ni vet säkert vad jag menar.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar