Veckan då elen ibland kom och hälsade på

Den senaste dagarna har varit rätt hemska elmässigt sätt och mitt nya uttryck ”electricity somossa (rättad stavning) har varit extra användbart. Som lokalborna säger så har vi ingen en, förutom att den kommer på besök ibland. Det jobbiga med det är egentligen att syretillförseln till kontoret när det inte finns någon el är lika med noll. Lägg på det att det samtidigt blir väldigt varmt och datorn beter sig lite som den vill (eller inte alls). Tålamod är som sagt ett ledord här i Bangladesh... kommer ha enorma mängder av det när jag kommer hem tror jag.

Häromdagen var det dessutom en helt hysterisk dag. Inget gick som vi ville på kontoret. Saker som skulle varit beställda var inte det (ibland får man verkligen tjata gärnet på folk här och det är ju inget man som svensk ser fram emot), vi fick nya arbetsuppgifter utöver de vi har som ändå är sjukt mycket att göra, datumet för containerns avfärd till Europa flyttades IGEN, vår prioriteringsordning blev återigen ändrad och saker som faktiskt blev beställda hamnade hos fel personer...Som om gudarna hade förstått att här behövs uppmuntran fick vi i alla fall inte ris och mosade, oidentifierbara grönsaker till lunch. Istället var det omellett och kichuri (som i och för sig är ris, men utblandat med linser och rostad lök m.m.) I förhållande till vad vi brukar få satte det en helt ny standard av variation. Dessutom var vi ett gäng som lyxade till det med kaffe efter jobbet (fler än vi hade en jobbig dag). En iced coffee är livet kändes betydligt bättre. Då det var min andra riktiga kaffekopp på snart två och en halv månad var jag rätt hög på den hela kvällen, men det var det definitivt värt!

Eftersom vi planerar en resa söderut till malarialand var vi sedan på ett apotek för att köpa malariatabletter. Vi sa vad vi ville ha varpå killen som betjänade oss försvann in under en av alla de hyllor i den lilla butiken som var sprängfyllda med olika saker och mediciner både bredvid, framför, över och ja, nästan till och med under mig där jag stod. Efter vad som verkade som 20 minuter kom han tillbaka med Malarone, problemet var bara att bipacksedeln var på ryska! Han sa ”This Russian language it’s lot of problem. English no problem, but Russian…”. Problematiskt minst sagt. För att klara upp det hela ringed han en doktor som tydligen var upptagen. För att lösa det hela kom han tillbaka och sa ”Ta en tablett tre gånger om dagen, det borde räcka.” Det var säkert rätt, om han hade tilltalat en elefant.... Lyckligtvis hade vi lite koll och bestämde oss för att kolla hemma först och visst, 1 per dag ska det va.



"Apoteket"

Vi har också passat på att diskutera Photoshop med två kompisar som inte kan det, men varav en är en rätt flitig fotograf. Var inne på att bara med vet ungefär vad programmet kan göra så brukar man hitta det kommandot till slut. Var på de utbrister efter varandra. ”Oh, I believe it can just about anything.” ”Yes, Photoshop is Allah!”. Sannerligen ett citat att ta med sig...

I utställningsjobbet har ingått att göra en jämförelse mellan Luxemburg och Bangladesh. För att ha lite kul här på bloggen och för att om möjligt förmedla något slags statistiskt underlag för situationen här tänkte jag göra likadant med Sverige. Först ut är befolkningsmängd och landareal.

Bangladeshs folkmängd är 156,050,883 på en landareal av 130,168 km2 (Vissa säger att den är uppemot 190 miljoner, man har nämligen inte räknat befolkningen de senaste 9 åren).

Sveriges befolkningsmängd är 9,059,651 på en landareal av 410,335 km2. (All fakta enligt The CIA World Factbook https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/index.html)

En enkel uträkning ger att Bangladesh har 1198 pers / km2. Sverige 22 stycken. En liten illustration av skillnaderna...



Kram!