Det finns en ängel och hon heter Shanti

Ni vet den där gamla reklamen med ett gäng lumpare i skogen under jul när någon säger ”köttbullar...köttbullar...köttbullar” och svaret efter ett tag blir ”Nämen lägg av.” Sådana är Frida och jag nu. Apstinensen efter svensk mat har börjat sätta in i efterföljderna av ”Men ååååhhhhh, är det ris, blomkål, morot och potatis till middag idag... igen!”-syndromet. Ärligt talat är riset inte så farligt, men grönsakerna! De är så mosade att det från gång till gång är omöjligt är att se vad det är för grönsaker och kryddorna är exakt samma, varje dag.

Mitt i detta fick vi igår en VÄLDIGT bra present. Vi hade varit och hämtat ett bord till voluntärerna och kom vi upp på kontoret och vad stod då där, jo en plastpåse! Hmm, kan inte vara härifrån tänkte vi (de har bannlyst plastpåsar här i landet – tummen upp!) Då ser vi Rupa från USA komma gående gnom kontoret och inser – jippi, det är från Shanti! Dessto gladare blev vi när vi tittade i påsen och hittade bröd med fiber i sig, käckebröd och sylt som faktiskt hade bär i sig!!! Brödet åts till middagssoppan och var helt underbart. Jag hade glömt att det kan vara så mycket mat och tuggmotstånd i en macka!

Vår lyxmat : ) och inga kommentarer om att det inte är speciellt hållbart när varorna är gjorda i Norge, importerade till USA och flugna till Bangladesh. Rupa skulle ju flygit i alla fall : P

Annars är vi tillbaka från vår resa med voluntärerna och de två polackerna. Det gick bra och killarna skötte sig hyfsat. Vi hade lite tidsproblem den första kvällen dock. Vi hade gjort en fotoworkshop med dem under dagen och sa vid 17 att ”plocka ut era 8 bästa bilder så träffas vi klockan 19 i loungen”. Klockan 20.30 släntrade de in! Till historien hör att de spelat volleyboll och inte ”hunnit” sortera sina bilder. När vi påtalade saken säger en av dem att ”men ni får väl komma och hämta oss om vi är sena”. Jag kontrade då med att ”Men jag är väl inte din mamma heller (kände mig då väldigt mycket som hans mamma : P ) Om vi ska kunna göra det här på två veckor så går det inte att komma sent hela tiden” Det kunde han inte svara på och sedan dess har de varit i tid. Victory!

Båt är verkligen det bästa färdmedlet i det här landet!

Fick annars träffa väldigt mycket glada barn på öarna eftersom vi var på tre olika skolor. Det var extra kul att se eftersom det är i just skolorna Erikshjälpen arbetar tillsammans med Friendship.

Glada barn : )

Det är också härligt att se att de är så glada just för att de har det rätt så svårt. Ute på öarna tjänar en vanlig familj (= som inte tillhör öns något rikare 5 %) 150 taka / dag. Säg att de normalt är sex personer i varje familj och att de äter 3 mål mat var om dagen. Det blir 8 taka / mål och person, vilket är 80 svenska öre. Svårt att få ihop i mitt huvud hur de klarar det! De rikare 5 % är de som öns alla åkrar och därför kan få både lite mer mat och förtjänster.

Ris!

Kram på er alla!