Sen sist har vi tagit det lite lugnare, med betoning på lite. Tiden börjar ju bli knapp innan vi ska lämna Bangladesh om två och en halv vecka och mycket skall hinnas med.
På jobbfronten har vi till slut lyckats bli klara med utställningen, jippi! : ) Eller nästan klara, det är några småsaker kvar och så ska den ju också godkännas av två chefer... En av dem är precis tillbaka från Usa och den andra från Europa, så de har inte så mycket koll alls, men det ska nog gå bra.
På kompisfronten börjar vi nu sakta säga hejdå till alla de goa människor som vi träffat här nere. Igårkväll hade vi till exempel en hejdå- och tackmiddag för Sangida och vår fd. bengalilärares släktingar Tanzim och hans mamma Chinu. Eftersom de har visat oss vägen i Bangladesh olika seder och bruk tänkte vi att då får vi göra detsamma. Sagt och gjort bjöds det naturligtvis på köttbullar och potatismos tillsammans med rårivna morötter. Någon lingonsylt går ej att hitta i detta land, men vi fick ihop en brun sås. Till efterrätt skulle det varit äppelpaj.
Maten gick hem hos alla utom en, en affärsbekant till Sangida. De andra åt av godan ro av alltihopa, men på ett klart bangladeshiskt sätt. Här spelar det inte så stor vad man blandar med vad och man tar oftast inte av all mat på en gång. Ris finns alltid på tallriken, men så äts det lite kyckling, lite kött osv. Därför var det riktigt svårt att övertyga folk om att man hemma hos oss tar lite av allt på en gång. Någon kände för bara potatismos och sås, sedan sås och köttbullar osv. Vi fick i alla fall beröm av alla och de tyckte att den svenska maten inte var så dum alls. Chinu frågade till och med efter receptet till såsen.
Ni som var uppmärksamma tidigare märkte att jag skrev ”skulle varit äppelpaj”. Eftersom vi inte har någon ugn skulle vi göra den i micron, men precis när vi lagt i sista smulan deg i formen, och då menar jag precis, gick elen. Suck! Det blev alltså ingen paj : ( Gästerna verkade dock inte så bekymrade över det hela, utan det vanliga klagandet över elen satte igång och antal timmar utan stöm i olika delar av staden jämfördes.
Idag har vi sedan haft en länge efterlängtad sovmorgon! Vi har rest så mycket på sistone att vi vraje helg gått upp klockan 6 så det var underbart skönt att kunna ligga kvar i morse. Vid elvatiden släpande vi oss iväg till Simeen, en av våra kollegor, där vi, hon och Nozomi (voluntär från Australien som också jobbar för Friendship) möttes. Tillsammans åkte vi till staden hetaste inneställe för kläder – andrasorteringen för H&M m.fl. som gör kläder här nere. Inne i byggnaden var det asxelbrett i gångarna mellan stånden och riktigt varmt, men man kunde också göra ett par riktiga fynd. När vi gick därifrån hade jag lyckats köpa ett H&M linne för 4 kr, ett par shorts för 15 och en tunika för 10. Det kändes lite konstigt att H&M m.fl. som kvalitetskläder, för det var verkligen så när det kom till hur försäljarna argumenterade. Svenska märken verkade faktiskt stå högre i kurs än engelska eller franska! Ville man ha H&M plagiat kunde man få även det : P
Vi tog också vägen förbi Shandichowk Bazar, ett himmelrike för den tygintresserade. Här var det om möjligt ännu tätare mellan gångarna där tygbalarna låg uppradare efter varandra i oändliga rader. Jag fick verkligen hålla fingrarna i styr, för jag har redan handlat tyg den här veckan och nu börjar det nog bli trångt i packningen hem till Sverige.
Efter lunch på ett av stadens hippa caféer fick jag och Frida sedan med oss de andra två till ”The National Assembly”, parlamentsbyggnaden. Gjord av Louis Kahn är den kanske den mest kända byggnaden i Dhaka och den kan man ju bara inte åka härifrån utan att ha sett. Vi kom nästan så långt som att få gå in genom en kontakt våra arkitektkompisar har, men hon lämnade landet : ( så vi fick åka dit själva och titta från utsidan.
Det var verkligen en helt knasig byggnad och samtidigt gradios som en parlamentsbyggnad väl ska vara. Bara det att den ligger mitt i en park i en stad som inte har några parker satte en standard som byggnaden levde upp till.
Dagen avsultades sedan hemma hos Simeen har vi fyra helt utpumpade slog oss ned och njöt av kallt vatten – något av det bästa som finns! Efter vi hält i oss någon liter var var vi som människor igen och kunde även få i oss lite mat.
Imorrn är det arbete som gäller igen för veckans helg var bara en ”halv” helg. Näst sista veckan på jobbet, knasigt.
Vi hörs!
fredag 11 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar