Hoppas att ni har en trevlig nationaldag. Här har vi firat lite med att åka båt och äta på en indisk restaurang.
Resan till Bogra i helgen var trevlig, men vi är verkligen helt slutpumpade. Det var upp klockan 5 i fredags och vi var inte hemma förrän halv två i natt! Det var helt enkelt många timmars körtid och eftersom bengaler inte är de bästa på att skynda sig så tog även annat på plats i Bogra lite för lång tid ... Men det var ändå värt det, som vanligt upplevde man mycket, både det man trodde och så tusen andra grejer därpå.
Första dagen tittade vi på Mahastangarh som är lämningar efter en stad som fanns i Bangladesh från så tidigt som 300 f.Kr. (enligt skyltar på plats). Det fanns egentligen inte så mycket kvar mer än en väldigt lång stadsmur på 2 x 2 km som folk tyckte det var trevligt att promenera på. Museumet visade dock intressantare saker som väldigt fina skulpturer från tempel man hittat och en gammal snidad trädörr som var väldigt fin.
Mahastangarh.
Resesällskapet minus Shahed utanför museet. Jag, Syda, Frida och Maria.
Den största behållningen var dock en tupi jag köpte. Det är egentligen en muslims ’keps’, men jag tänkte ha den som skål. Den var gjord av flätade palmbald och riktigt fin.
Natten spenderades sedan hos en av resekamraternas familj som bodde i Bogra. Vi blev rejält matade när vi kom dit med allt vad bengalisk mat heter. Den speciella Bogra-yoghurten (söt med mandel i) serverades och vi gjorde båda felet att säga att den var väldigt god. Det resulterade i att vi fick tre portioner var och sedan rulade in på vår gemensamma säng för en tupplur.
Strax blev vi väckta av en liten gullig tjej på 8-9 år som frågade om vi ville ha te. Jag trodde hon var en släkting till familjen som var lite nyfikna på vitingarna på besök eller fått hjälpa till lite, men nej, sedan visade det sig att hon var deras hemhjälp! Även om hon troligtvis hellre ville arbeta (barn som inte vet vad utbildning innebär tjänar hellre pengar) kändes det väldigt konsitgt och man kan tycka att en familj som den vi var hos, där de hade det bra ställt ekonomiskt och alla barn var universitetsutbildade, skulle tänka annorlunda. De kunde ju i alla fall låta henne gå i skolan samtidigt som hon arbetade hos dem! Den stackars tjejen nådde inte ens upp till den tredje av sex hyllor i porslinsskåpet och det var en väldigt konstigt blandning att ibland se henne hoppa runt som ett barn och i nästa stund servera te. Min känsla över det hela blev inte bättre på natten då jag var uppe och hittade henne sovandes på en matta på golvet med en smutsig filt över sig! Det kändes i alla fall bra att kunna ge henne lite uppmärksamhet vilket verkade var mer än hon fått på länge. Även om vi inte kunde prata så mycket med varandra belv vi direkt bundisar.
Alla sa farväl när vi åkte från Bogra. Den lilla tjejen i mitten är hemhjälpen.
Nästa dag blev sevärdhetsfaktorn betydligt höjd när vi till slut, efter inköp av halva mangobeståndet i Bogra m.m., kom fram till Paharpur, en buddistisk klosterruin. Klostret var en gång det största söder om Himalaya och det fanns mycket kvar att titta på här. Speciellt de dekorerade tegelstenarna var fina. Där fanns det verkligen något att lära sig av!
Det centrala templet i klostret.
Efter ett varmt klättrande i ruinerna blev det mat i ett ’regeringens vilorum’ som fanns på anläggningen. Tydligen kunde man få komma in där om man var lite mer betydande. Fem arkitekter varav två vitingar räknades tydligen dit för vi fick mat också. Tro mig när jag säger att det var det mest kryddstarka mat jag någonsin ätit. Jag trodde mina läppar skulle frätas bort! Som tur väl var fanns det ett stånd med grejer på bensinstationen vi stannade på när vi åkte ner mot Dhaka så vi kunde få lite ätbart och lugna våra magar. Trots att det sedan bara var runt 25 mil kvar ner till Dhaka tog resan 8,5 h så när vi äntligen kom hem vid halv två var vi överlyckliga! Att bilen varit så lastad att vi varje gupp slagit i våra stackars svanskotor gjorde det ännu bättre att få lägga sig i en (någorlunda) mjuk säng.
Idag har vi istället spenderat dagen på ett lugnare sätt, nämligen på en båt med Johan, ansvarig för urbana miljöfrågor och klimatförändring på svenska ambassaden här i Dhaka, och hans fru. Vi frågade nämligen i veckan om vi kunde få prata med honom eller få tips om information. Något överraskande blev vi då medbjudna på en båttur! Vi hade väldigt trevligt och diskuterade ditten och datten. Förutom miljöfrågorna blev det rätt mycket om hur vi osm svenskar upplevt att bo här nere.
Efteråt blev det som sagt nationaldagsfirande på restaurang och nu har vi krashlandat i våra sängar. Det blir nog en god natts sömn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar