Crazy week med E-day och I-day

Vilken vecka! Förutom att jag varit snuvig (troligtvis Acn) och hostig (troligtvis avgaserna i Dhaka) har det hänt så mycket att jag inte hunnit med att skriva!

I tisdags var Frida och jag på invigningen av en utställning Friendship just nu har på nationalmuseum här. Det har talats mycket om den och just den här dagen var den stora Exhibiton Day. Alla var väldigt finklädda i saris och kostym. Den har att göra med kulturdelen av deras program och flodbåtarna som finns i landet. De håller på att försvinna i rasande takt just nu då byggnadstekniken berättas vidare av hantverkarna. Eftersom hantverkarna har ersatts av svetsare finns det snart inte så många kvar. Har haft tankar om att ta utställningen till marinmuseum hemma i Karlskrona för det hade verkligen passat. Vi får väl se...

Väl där blev vi fotograferade av ett antal journalister (de vill tydligen helst ha tjejer och vi var dessutom vita...) så nu har vi även figurerat i bengalisk press. Tyvärr var det enda ord jag förstod i artikeln ”båt” så jag kan inte översätta åt er, men jag ska fixa en bild av artikeln och lägga upp.

Hux flux fick vi även tilldelat oss en massa andra uppgifter än de tänka för ungefär en månad framåt. Utställningen ska nämligen och till Luxemburg och då är det ju perfekt med arkitekter som kan göra illustrationer och planscher :P Därför sitter jag nu mycket med favoritprogrammen från adobe och för alla som kan relatera till det kan jag säga att jag tror det är värre att vara Illustratorslav än Cadslav... Jaja, det är i alla fall mycket nöjd med resultatet så långt.

Eftersom vi nu börjar längta efter diverse saker hemifrån som ex. mörkt bröd kände vi att vi behövde en touch av sverige i veckan. Så i onsdags gick vi till Nordic Club med våra vänner Shanti (US) och Sangida (BD). Jag åt världens godaste nachos (utan ris!) för köttbullar kändes lite väl att ta i efter bara 1 månad här. De hade också en väldigt schyst pool som vi absolut kommer simträna i, ett bibliotek och solterrass på taket. Hörde ingen svenska just den här kvällen, men väl danska och norska.

Igår var det sedan Independence Day, den dag då Bangladesh för 39 år sedan förklarade sig självständigt från Pakistan. Som ni kanske vet är det tidigare engelsk koloni, sedan tillhörande Pakistan och kallat Östpakistan och från 1971 Bangladesh. Dagen till ära åkte vi till vår bengaliska vän Sangida som sedan tog med oss ut på stan för att titta på firandet. Men först fick vi bengalisk frukost bestånde av ris kokat i vatten med lite olja och med diverse grönsaker i (kichuri), stekt potatis i pyttesmå bitar, morötter och ghee (spec. smör).

Vårt första stop var sedan Liberation War Museum som gav oss en bild över landets historia med fokus på frigörelsen. Det var både intressant och nedslående att läsa och se. Någonstans hoppas man att världen ska lära sig av sina misstag, men det här var verkligen grymt. Antalet flyktingar var 9 miljoner, alltså lika många som det bor i Sverige idag, och bilderna kändes som om de var hämtade från andra världskrigets koncentrationsläger. Till viss del har det säkert att göra med ett urval man gjort över vilka bilder man vill visa där man gång på gång återvänder till det grymma ”Västpakistan”, men ändå. Sånt borde inte få ske.

Efteråt behövde vi lätta upp vära sinnen lite så vi gick och lyssnade på firandet istället. Lite överallt i stan (speciellt nära universitetet då studentrena hade en stor roll runt 1971) fanns det scener uppställda där folk sjuk och dansade. Väldigt trevligt även om vi blev både ganska uttittade och filmade av kameramannen som de enda vita där.

Sedan tittade vi på ett hindiuskt tempel som vra ganska nybyggt och Lalbagh Fort som är från mongolernas tid. Eftersom dagen är helgdag här var det massor av folk på den stora gräsmattan. Varma som vi var satte vi oss ner, 2 bengaler och 3 västlänningar. Jag svär det tog inte mer än 5 sekunder så hade vi minst 50 personer runt om oss på 30 cm avstånd som i princip alla stod med sina mobiler och tog kort på oss. Har aldrig varit med om maken! Jag kände mig som ett utställningsobjekt. På öarna är det en sak om de inte har sett en ljushyad person innan, men mitt i huvudstan på ett av de stor aturistmålen? Jag blev överraskad. Det roliga var att jag sa ”galet” till alla på bengali eftersom vi nyligen lärt oss det ordet. Strax därpå kom det en vakt med en visselpipa och körde bort folk. Han hade uppenbarligen hört vad jag sa för han sa ”Hon tycker ni beter er som galningar allihopa. Hon sa det t.o.m. på bangla.” (eller något liknande, fri översättning från det jag förstod). Det gjorde att folk backade en meter i alla fall.

Dagen avslutades sedan med besök på studentkåren i Dhaka där Sangida tydligen arbetat tidigare eller donerat saker till för hon jobbat på ett museum., förstod inte riktigt vilket. Där fick vi sitta ner och dricka ett väldigt gott ingefärate. Mums! Sedan åkte vi hem i en CNG/tuc-tuc/baby-taxi. Kärt barn har många namn.

Många kramar till alla hemma!