Som ni som har varit i asiatiska länder kanske känner igen er i så går man inte alltid så bra ihop med maten. Det har varit helt lugnt för oss tills idag, då det slog till och naturligtvis mot mig. Efter en väldigt långsam frukost utan aptit kom den rackarn upp igen. Inte så trevligt.
Drack en vätskeersättning och försökte gå till kontoret men det var ingen ide. När Farousch så snällt kom och sa till att det var tedags och jag reste mig kände jag att det inte var någon bra idé alls. Istället gick jag hem och lade mig och sov, sov och sov. I princip hela dagen. Vaknade bara upp vid extra höga tut och böneutrop utifrån och vid lunch då jag blev ordinerad att äta ris och endast ris av mina ompysslande arbetskamrater.
Mår bättre nu och har förutom ytterligare två vätskeersättningar (en svensk och en bengalisk som halva kontoret insisterade på att jag skulle få) fått i mig även en rostad macka med banan och lite te ikväll. Troligtvis är det värsta redan över vilket hade varit väldigt skönt! För alla oroliga hemma kan tilläggas att jag inte haft någon feber under dagen och att det tydligen finns en läkare som sitter 5 m från mig på kontoret om jag behöver konsultation.
Förutom det har vi fått bestämt att vi ska träffa vår bengalilärares släktingar i slutet av veckan och att vi nästa vecka ska få åka ut på fältet, till staden Gaibandha och de närliggande öarna. Så förhoppningsvis blir det ett lite roligare inlägg då!
Kram på er alla!
tisdag 2 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar