Igårkväll när jag kom tillbaka till mitt rum efter middagen och en trevlig fika med folk på båten hade jag 9 missade samtal på min mobil. 9! Jag hade varit ifrån den max 2 timmar. Alla samtalen var från samma person, vår tolk på ön där vi besökte skolan. Ok, att folk tycker det är kul att ha träffat oss här och ofta hör av sig via mail eller så någon dag efteråt, men 9 samtal! Killen hade dessutom ringt 2 gånger tidigare under dagen då jag svarat. Enligt svenska mått mätt ett solklart stalker beteende och något störande!
Vi fyra tjejer som åker tillsammans skrattade ganska gott åt det och min plan var att ok, om jag ignorerar killen så kanske han fattar att jag inte känner för att prata med honom 15 gånger om dagen.
Det tyckte dock inte vår tolk Sangida var ett bra sätt att hantera situationen på. Innan jag visste ordet av förvandlades hon till en barsk livvakt på väg att ringa honom, säga att hon var från polisen och räkna upp en hel del saker som hon skulle göra med honom om han ringde mig igen! Vi tre andra trodde inte våra öron och gud vad vi skrattade! Jag fick precis fatt i telefonen innan hon hann ringa. För när Sangida säger något menar hon verkligen det och hon är en handlingens kvinna. När Frida sedan nämnde att folk skriver ganska mycket till oss sa hon snabbt ”Who is bothering you? I’ll take care of them.” Väldigt bisarrt men roligt.
Ännu bättre blev det idag när historien spred sig. Jag, Sangida och doktorn som har hand om kvinnohälsoaspekterna på båten satt och pratade. Tipset de hade till mig: ”Eftersom du är så söt måste du gifta dig så snabbt du kan. Då slipper du sånt.” Eftersom de visste att jag har Henrik så tyckte de att ”Men det är väl bara att slå slag i saken när du kommer hem. Vad väntar du på? Vad vill du ha som present när du gifter dig? Vi skickar något. Eller så kommer vi! Och sen kommer du få barn och ...” Där var jag tvungen att inflika att ”Men...” och förklara att det funkar lite olika i Sverige. Sa att de gärna för komma på mitt bröllop, men att de nog får vänta lite : P Så hysteriskt kul kommentarer, men samtidigt knasigt konstigt. Världne här är långt ifrån händelsefattig det är ett som är säkert!
Kram
torsdag 18 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej vännen! På en lunch med Anna berättade hon vart jag kunde hitta din blogg så nu har jag med spänning läst igenom allt du skrivit hittills. Det är så grymt intressant att få följa din resa och ser fram emot att få se mer bilder när du kommer hem på det du beskriver, bilder säger som bekannt mer än tusen ord... ;)
SvaraRaderaHa en fortsatt underbar vistelse i Bangladesh (på uppmaning av Marcus borde du ljuga och säga att du är gift för att undvika kommande friare, kanske något att överväga?!..)
Många kramar
Jenny