Pa cykeltur bland teodlingar och djungel!

Den har veckan har jag och Frida tagit semester och ar i Sylhet, tedistriktet i Bangladesh, tillsammans med var van Shanti fran USA. Sangida skulle ocksa foljt med, men hennes mamma (som hon bor ihop med) tyckte att hon skulle stanna hemma eftersom hennes ena bror skulle komma pa besok och da gjorde hon det. Det kann namnas att Sangida fyller 35 ar i ar. Forhallanden mellan foraldrar och barn ar inte direkt de samma har.

Vi andra akte dock glada i hagen fran Dhaka i forrgar. Efter 7 h tagresa kom vi fram till staden Sylhet. En snall man pa tagstationen hjalpte oss att fa en CNG for ett inte alltfor dyrt pris och sa akte vi till hotellet. Sangida hade valt det for att det pratade engelska… vilket vi snabbt insag att de inte alls gjorde :P Men det gick bra anda men var begransade bangla. Rummets standard var i stil med: Jag ar glad om inget biter mig inatt. Inte kandes det battre efter att en anstalld hade varit och varnat oss for att inte ha nagra vardesaker for nara fonstret… trots att vi var pa tredje vaningen! Jag var valdigt glad att jag hade mina reselakan och mina viktigaste grejer som aven de i lakanen den natten. Det gick bra, blev inte ens biten. Dessutom fick vi frukost pa ett cafe i narheten for 7, 40 SEK! For 3 personer! Maten var god och vi satte sen av for att se staden.

Sylhet ar den andra stad jag sett I Bangladesh som ser ut som en stad enligt vad vi ser som en stad och inte har overvagande platskjul. Vi borjade med att besoka helgedomen Hazrat Shah Jalal, tydligen en av de storsta pilgrimssiterna i Bangladesh. Den bestar av hans grav, en damm med heliga kattfiskar. Efter det gick vi upp pa en av kullarna och tittade ut over staden, foljda av minst 7 gatubarn innifran templet. Till slut var det en man som fick dem att sluta folja efter oss, men de stod snallt och vantade nar vi kom ner, aven om vi gick en annan vag. Man forstar deras situation, men det ar samtidigt valdigt irriterande nar de foljer en , pratar oavbrutet och slanger blommor pa en… Shanti, som ar barnlakare sa “Jag lovar att jag alskar barn, men det har …”

Pa eftermiddagen tog vi bussen till Srimongol, en lite mindre stad/by dar de odlar mycket te. Har bor vi pa BTRI (Bangladesh Tea Research Institute) Guesthouse och det ar underbart. Det ligger lite utanfor staden sa de tar lugnt och skont. Man ser ut over teplantagen och hor faglarna (har nagra kort till dig papa, men jag kan inte lova att de ar intressanta… de mest intressanta och vackra har jag tyvarr missat).

Har har vi idag varit ute och cyklat i varmen och jag undrar hur min kropp kommer ma imorrn. Vi var ute kanske 6 h, men cyklarna var inte direkt moderna. Den forsta jag hade innan jag byte med Shanti var val fran forsta varldskriget nagon gang tror jag… Och jag kan saga att just nu sitter jag pa en filt for delar av mig var inte sa glada for sadeln. Kommer nog tva stora blamarken till morgondagen. Men det far det vara vart, for resan bjod pa bade teodling dar vi fick se hur de plockade och prata lite med en anstalld pa en estate. Vi cyklade aven en dit genom en nationalpark och fick se gibbonapor!! Lonely planet sa att de var svara att fa se, men vi hann knappt over gransen till parken innan vi cyklade in i dem.

I morgon ska vi ga pa en tur i parken och se den lite mer ordentligt. Ska bli kul, men det ska finnas gigantiska spindlar sa vi far val se hur det gar… Far val offra mig, det ar ju inte var dag man vandrar runt i djungeln!

Ska nu ga och njuta var nyinkopta annanas som ocksa ar odlad i omradet. For information kan jag saga att de inte alls vaxer pa trad, utan pa sma buskar. Bladen ser ut som aloe vera.

Manga kramar!