En dag av ”förstagångenupplevelser”

Igår hände väldigt mycket. Det var första gången jag var på Friendships kontor här i Dhaka, det var första gången jag åt med handen, det var första gången på en bangladeshisk marknad och första gången jag åkte rickshaw.

Byggnaden där kontoret ligger är bara 2 byggnader bort från där vi bor, vilket är mycket smidigt! Den ser i svenska mått mätt ganska sjaskig ut från utsidan, precis som övriga byggnader i stadsdelen även om det ska vara en av tre ”finare” stadsdelar. Kontoret i sig är däremot väldigt fräscht med ett klassiskt västerländskt kontorslandskap med glasväggar och hela köret. Enda skillnaden är att av de 60 som är anställda där arbetar 20 stycken med service av olika slag, t.ex. som ”office boys” som till exempel får i uppdrag att hämta sådana som oss och gå med oss till ställen när vi inte hittar, några som tar hand om bilarna i garaget på nedervåningen och en kille som fixar te. Te är förresten något som det dricks väldigt mycket av här till min förtjusning : ) De har dock bara kört med en tesort hittills så det är nog den det lär bli hela tiden. Den är ganska besk jämfört med svenskt te, men dricks med socker och mjölk som mjukar upp det hela.

Alla på kontoret är väldigt vänliga och tar hand om oss och det verkar vara en mycket bra organisation. Har ägnat dagarna hittills åt att sätta mig in i mer exakt vad de gör, men det berättar jag om här en annan dag.

En vanlig dag är från 9 till 17 och lunch äts någon gång mellan 13.30 och 15. Då går alla iväg till organisationens guest house där vi bor och så har en kock lagat mat åt alla. Det är ris med en slags tunn sås (som även går bra att äta som soppa) och så något till, ex. grönsaksröra eller fisk. Naturligtvis äts allt med händerna, eller rättare sagt högerhanden. Det är minst sagt lite trixigt. Vad man gör är att man formar en liten boll med handens alla fingrar utom tummen, sedan lyfter man den mot munnen och liksom puttar in allt med tummen.

Efter jobbet blev vi visade var marknaden låg. Där fanns det mängder av grönsaker, bananklasar m.m. och också väldigt odöd sprattlande fisk… Efter att ha handlat lite där och lite i en affär med satta priser (så att man inte behöver pruta = man blir rånad ändå upptäckte vi) tyckte vår guide att vi skulle åka rickshaw hem. Han vinkade flinkt till sig några, satte mig och Frida i en och sig i en annan och så bar det av. Tyckte synd om den lilla mannen som fick släpa runt på både mig och Frida… jämfört med befolkningen här är vi ju inte direkt små och lätta. I början var det lite knöligt att hålla sig fast på sittplatsen som var ganska liten, men efter ett tag fick man häng på det hela.

Väl hemkomna somnade vi såsmåningom, trotts att vi har vad som låter värre än en motorväg av tutningar m.m. utanför fönstret. Hoppas jag vänjer mig snabbt vid det så att det blir lite lättare att sova.

Kram kram!